Ledare: Skrota pyttemyndigheterna
Publicerad i Norrbottens-kuriren m.fl.
Förvaltningsanslagen för Sveriges myndigheter har ökat med över 80 miljarder kronor på tio år. Fyra av tio myndigheter har färre än 50 anställda. Ändå menar utredningen om en översyn av mindre myndigheter, som i veckan lämnade sitt slutbetänkande till regeringen, att alla behövs. Så är det naturligtvis inte. Det är dags för civilminister Erik Slottner och den borgerliga regeringen att visa var skåpet ska stå.
Anslaget i utredningen, som bland annat haft i uppdrag att analysera om mindre myndigheters uppdrag verkligen är motiverade offentliga och statliga åtaganden, är utmärkt. Den inledande genomgången av libertarianismen, liberalismen och socialismens perspektiv borde vara obligatorisk läsning. "Synen på det offentliga åtagandet är i grunden politiskt…", konstaterar utredningen korrekt. Och det är kanske därför man landar i den ultimata status-quo slutsatsen: Några sammanslagningar rekommenderas, men på det stora hela ska alla myndigheter rulla på som förut.
Med andra ord, det är politikens uppgift att döma av detta. Allt behövs, eller inget behövs, beroende på hur man ser på saken. "Staten är inte en välvillig samhällsplanerare, utan snarare en samling individer som driver sina egna intressen", sa James M. Buchanan, nobelprisad nationalekonom som med Public choice-teorin visade att även offentligt anställda styrs av ett egenintresse, som inte sällan går ut på att växa och öka sitt eget inflytande.
Scanias tidigare VD Leif Östling, som yttrade de bevingade orden "Vad f-n får vi för pengarna?" söker svar på hur effektivt det offentliga använder de skattemedel som redan finns tilldelade. Svaren, för den som följer hans "Kommission för skattenytta", är att det finns betydande resurser att hämta hem genom att effektivisera förvaltningen och skrota det som inte är absolut nödvändigt. Bland annat förespråkar han att alla 141 pyttemyndigheter avvecklas. Att ha utspridda öar av myndigheter som alla ska ska uppfinna hjulet på nytt är inte effektivt. Sett till innehållet görs säkert en hel del bra saker, men det betyder inte att det inte finns andra saker som är viktigare, och som bör få högre prioritet.
Skräckexempel inom myndighetssverige finns det gott om. Slöseriombudsmannen, som drivs av Skattebetalarnas förening, har bland annat uppmärksammat Kriminalvårdens podd som kostat 179 000 kronor per avsnitt, exklusive marknadsföring för 3 miljoner kronor. Eller vad sägs om Tillväxtverket, som varje halvår delar ut 50 miljoner kronor till olika filmprojekt enligt en först-till-kvarn-princip, där man förra året slog nytt rekord och delade ut rubbet på… 38 sekunder.
En borgelig regering bör naturligtvis inte lamt se på medan detta fortgår. Inte heller frånsäga sig ansvar för den svällande offentliga förvaltningen genom att ge utredare uppdrag om något som i grunden är en politisk uppgift. Ett första steg vore att skrota "pyttemyndigheterna". Sedan är det dags för en genomlysning av de större.
Victoria Seemann/SNB